Rubins vas

Den danske psykologen Edgar Rubin skapade den här bilden 1915. Han ville visa att vi inte kan se två olika bilder exakt samtidigt. När du tittar på bilden kanske du lägger märke till att ditt fokus hoppar mellan vasen och de två ansiktena och att det är lättare att fokusera på ansiktena. Bilden används ibland i systemiska familjeterapeutiska sammanhang för att förklara att de relationella sambanden, dvs fokus på vasen, interaktioner och kommunikation MELLAN individerna i paret/familjen är viktigare än det som finns INOM individerna i paret/familjen.

Som psykoterapeut tycker jag det är en viktig princip. I västvärlden placeras ofta problemet "i personen" - DU har ett problem och DU orsakar problem. Det synsättet är också dominerande inom psykiatrin. Våra beteenden tolkas linjärt som entydiga konsekvenser av hurdan jag är (eller har blivit). Ett alternativt synsätt som har vuxit fram vill istället se problemet kopplat till sin kontext - dvs i vilket sammanhang och i vilka relationella kopplingar problem uppstår. Givetvis har varje individ ett ansvar för sina handlingar och däri ligger också att varje individ i ett system måste också ta ansvar för problembeteenden.

En av de mest kända grundarna av den lösningsfokuserade skolan har visst uttryckt sig så här (min minnesbild av uttrycket som säkert har förvrängts lite av mina associationer och erfarenheter): "De tankar, känslor och beteenden som har skapat ett problem, kan inte vara de tankar, känslor och beteenden som löser problemet".

Om vi kombinerar de här två synsätten blir slutsatsen för mig en möjlighet att se problem som definierade i relation till den kontext/sammanhang och de relationer som de uppträder i och att hitta lösningar på problemen bygger på att identifiera och beskriva den framtida önskade situation som man vill uppnå - och beskriva konkreta steg framåt som man är beredd att ta för att komma dit.