Om Ångest

När vi tänker på ordet "ångest" förknippar vi det, helt riktigt, med en obehaglig känsla. Ångest skapar orostankar som bara mal på och kroppen reagerar med tryck över bröstet, hjärtat slår hårdare, det känns som vilda fjärilar i magen och man kan bli darrig i både ben och armar.

Samtidigt är ångesten en varningssignal till oss, som får oss att agera. T.ex att dra sig ur något som man känner att man inte klarar av och som skapar själva ångestpåslaget. I normala fall är detta något positivt för oss. Det hjälper oss att hantera situationer som blir för hotande eller svårt. De lindriga ångestpåslagen signalerar till oss att agera för att skydda oss.

Men när ångesten blir ihållande, skapar ett lidande och börjar begränsa mig på ett sätt som jag inte vill - då är det dags att göra något åt det. Ibland kan det hjälpa att prata med någon i sin familj eller en nära vän. Att kunna dela det man oroar sig för och i samtalet få idéer som kan vara till hjälp.

Ibland räcker inte det och då är det dags att söka professionell hjälp. Det är där psykoterapeuten kommer in i bilden. Vi har kunskap och erfarenhet om hur en ångestinriktad psykoterapi ska utföras. Jag tänker att det alltid är bäst att först försöka lösa ångestproblemet genom en psykoterapi istället för att börja med en medicinering. Psykofarmaka är nödvändigt i många fall men har långt allvarligare biverkningar och är förenat med större risker än en psykologisk behandling - psykoterapi.